:(

jobbigaste veckan i hela mitt liv. Att bara sitta och vänta på något man inte vill tro är sant. Det är så otroligt jobbigt. Jag hopas av hela mitt hjärta att ett mirakel skett. Att du lyckats kravla dig upp å land. Att du inte ligger där i det iskalla vattnet och inte lever. Bara tanken får mig att känna mig helt tom, tom av saknad, tom på tårar. Jag vill att du ska komma hem. Det här ska inte hända, så jävla orättvist. Du är älskad och omtyckt av så otroligt många. Varför just du? varför kan man nte får vara lycklig? varför måste så många hjärtan krossar p.g.a ett litet misstag? Det är inte rätt!

hela skeå är dränkt av tårar och sårg, alla som brukar vara så glada är nu så ledsna. Det tar så mycket på krafterna när alla är så deppiga, kom hem!!<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0